Fan vad trött och irriterad jag blir..ställde klockan imorse för att ringa till endokrin på SÄS (där jag ska punktera min sköldkörtel) eftersom de bara har telefontid mellan 8 och 9 om man vill få rådgivning av en sjuksköterska. Ringer - upptaget, ringer - upptaget, ringer - upptaget. Varför har de inte ett jäkla kösystem som andra normala mottagningar? Eller ska man ringa konstant i en timme och hoppas på att man ringer rätt hundradels sekund och kommer fram? Humpf. Tillslut tar telefontiden slut, och rösten i luren säger att nästa telefontid är mellan 15 och 16. Jaha. Vägrar vänta tills dess. Ringer ett annat nummer på avdelningen. Ringer - upptaget, ringer - upptaget, osv. När jag har hållt på och ringt i sammanlagt över en timme så är det äntligen någon som svarar. Förklarar situationen; att jag väntat i över 2 månader och att jag gärna vill veta hur lång kötiden är så jag slipper sitta och vänta och oroa mig. Hon kunde inte säga någon exakt tid, men i februari - mars?! Hur fan kan det vara så lång väntetid för att punktera en knöl? Ska jag behöva gå omkring med en 7 cm stor knöl på halsen i 4 månader innan det händer någonting? Inte konstigt att akuten är överfull, för där är ju enda stället man kommer in och någon faktiskt kollar på en. För vad är några timmar jämfört med några månader?

 

Och min "vanliga" läkare ska vi inte ens tala om.
Mitt första blodprov för att kolla sködkörtelhormonerna tog jag i början av november. Först nästan 3 veckor senare ringer läkaren och säger att det ser bra ut, men att han skickar en remiss till strumaavdelningen i Borås. Att få tillbaka provsvaren tar inte många dagar för dem, så då har det tagit 2 hela veckor för honom att ens höra av sig till mig. Ett samtal som inte ens tar 5 minuter.
I mitten av december (den 16e för att vara exakt) så går jag upp klockan 4 på morgonen för att åka till jobbet. Knölen har då växt, gör ont, är hård som en golfboll och trycker svinobehagligt mot stupen. Det gör ont och är obehagligt att svälja och äta. Ringer sjukvårdsupplysningen, och hon tycker att jag ska ringa min läkare så fort de öppnar för dagen klockan 8. Jag gör som hon säger, och jag får komma in direkt och ta ett nytt blodprov. Sköterskan som tar provet på mig säger att de kommer höra av sig samma eftermiddag eller dagen efter med provsvaren. Detta var alltså över en månad sen. Om jag har hört något? Nej, inte ett skit. Varken på brev eller ett telefonsamtal. Ringde till dem och hörde hur det gick med provsvaren innan jul, och då sa sköterskan i telefonen att de hade fått tillbaka provsvaren, men att det är läkaren som ska göra bedömningen och höra av sig. Fan vad arg jag blir. De har haft provsvaren i snart en månad, men inte fan hör de av sig.

 

Nu har jag inte världens mest akuta grej som ska fixas, men jag tycker ändå att det är jävligt dåligt och respektlöst att bara skita i att höra av sig. Det är inte så jävla kul att ha en 7 cm stor knöl på halsen och gå omkring och vänta och undra när det ska hända någonting. Det känns som att ingen (ingen inom sjukvården) riktigt tar en på allvar, utan bara viftar bort det. Klart man har funderingar, och man vet ju inte helt hundra vad det kan vara innan de har tagit prover på den, vilket de inte kommer göra försen i februari-mars..så det är en jobbig oro som ligger och gnager i bakhuvudet konstant, klart man inte mår bra över det.

 

Kanske ska göra som alla andra säger att jag ska göra, dvs åka in till akuten i Varberg. Då får man ju i alla fall träffa någon och få någon som kollar på en, istället för att prata med en stressad jäkel i telefon som ska försöka sålla bort så många som möjligt.