ÅH vad jag har längtat efter att få skriva det här inlägget! Efter nästan 11 väääldigt långa veckor så är Sotis äntligen hittad!
Veckorna efter att han försvann så ringde det folk som hade sett honom flera dagar i veckan. Vet inte hur många gånger som jag har varit ute och letat, ropat och skramlat med mat. Har alltid haft en trasportbur och en "Sotispåse" med ficklampa, kattmat, efterlysningslappar osv redo i bilen ifall någon skulle ringa. Men de senaste veckorna så har det varit knäpptyst och har inte hört eller sett någonting alls.
Men så idag så ringde en av grannarna och sa att hon hade hittat honom vid återvinningscentralen som inte ligger jättelångt härifrån. Han hade visst varit väldigt kärvänlig och följt henne överallt. Och så råkade hon se hans leverfläck i vänstra örat och kände igen det från beskrivningen på våra efterlysningslappar och kände att hon inte kunde lämna honom ifall det var rätt katt. Så hon tog med honom hem till sig och ringde oss direkt! Kan ju ha varit det bästa telefonsamtalet jag någonsin har fått :)
Innan så var Sotis en väldigt robust herre på typ 5-6 kilo. Han är nu otroligt mager, bara skinn och ben. Revbenen står ut, höftbenen är som på en kossa och ryggraden sticker ut och känns väldigt tydligt hela vägen från skallen bak till svansroten. Men han är vid liv och verkar trots omständigheterna må bra, söker ögonkontakt och spinner så fort man klappar honom. Vi tar det försiktigt med maten nu i början, men han har druckit ordentligt och går självmant med jämna mellanrum till vattenskålen och dricker en skvätt innan han kommer tillbaka till soffan och lägger sig bredvid mig på gosefilten och sussar vidare.
Pappa ska åka ner hit och hämta hem honom så fort han kommer hem från jobbet ikväll, så han ska få åka dit han hör hemma, äta upp sig och må gott :) Han har varit borta sedan natten mellan 28-29 juni (!!!) och vill nog inget annat än hem till Falköping.
