Äntligen!

Idag hörde läkaren äntligen av sig till mig. Helt otroligt att man ska behöva vänta så länge, och behöva ringa och tjata flera gånger..
I alla fall. Proverna såg bra ut och hormonnivåerna var normala. Men eftersom knölen fortfarande är lika stor och jag känner ett tryck från den mot strupen så skickade han en remiss till någon slags struma-mottagning där de ska punktera (!!!) den. Eh, behöver jag ens nämna hur nervös jag är?! Jag är inte alls rädd för nålar, blod eller något sånt, men tanken på att de ska sticka in en nål i halsen på mig och tömma knölen på vätska känns ju sådär. Kommer absolut ha någon med mig, och om Olle inte kan pga att han jobbar så följer någon av mina smulor Agnes eller Emma med mig. Vilka tjejer! 🍪❤️
Tänker även be dem att ta prover från knölen och skicka på analys för att utesluta att det är cancer. Faktiskt. Bara för att vara på säkra sidan. Men sen om de kommer gå med på det är ju en annan femma, kanske kommer jag behöva tjata flera gånger där också och överdriva allting innan någonting blir gjort. Svensk sjukvård i ett jävla nötskal.

Har självklart googlat runt lite (går ju inte att låta bli) och själva punkteringsupplevelsen verkar variera väldigt från person till person där vissa tycker det gick väldigt snabbt och smärtfritt, medans andra säger att det var en jävla smärta och världens skräckupplevelse där barnafödande utan bedövning och operation av gallsten var en dans på rosor i jämförelse. Eh ja... Vi får se vad som händer! 
Hur som helst så hoppas jag att jag får punktera den lilla jäveln väldigt snart, vill bara få det gjort och slippa massa jobbig väntetid.







Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback