Det har varit tyst här i ganska exakt en månad nu, och jag tänkte att jag skulle skriva varför. Har tvekat på att göra ett sånt här inlägg för det känns så otroligt privat, men samtidigt är en sån här sak inte någon hemlighet. Så jag skriver helt enkelt bara vad som har hänt.

Söndagen den 17 november, alltså för lite mer än 3 veckor sedan, så fick min mamma en väldigt kraftig hjärnblödning. Hjärnblödningen var såpass stor att det inte fanns någonting att göra för att rädda hennes liv. Så samma natt, den 18 november klockan 02:41, dödsförklarades hon.
Begravningen var förra fredagen. Otroligt sorgligt och tugnt, men samtidigt väldigt fint och så mycket mamma med de låtarna och blommorna vi valt.

Att förklara hur det känns att förlora sin mamma går inte. Tomrummet efter henne är så otroligt stort och livet har verkligen vänts upp-och-ner. Pappa fyllde år igår, mamma fyller år på måndag, och julen närmar sig med stormsteg. Jobbig månad med andra ord.

Förutom en snabbvisit här hemma för att besöka vårdcentralen så har jag bara varit i Falköping med min pappa och syster. Åkte hem igen igår kväll och ska åka till stallet och hälsa på idag. Har inte träffat allihopa där, hästarna, och framförallt Prins på snart en månad. Känns jättekonstigt då hästarna är en så viktig del i mitt liv.
Ska även passa på att träffa Emma, äta julbord på jobbet, hälsa på min arbetsledare och lite så. Sedan brummar jag tillbaka till Falköping igen.
Jag ska försöka fortsätta uppdatera här som vanligt. För trots att man går igenom en stor sorg så måste ändå vardagen komma igång och flyta på som vanligt. Och jag ser ingen anledning till att sluta skriva och lägga upp bilder här.

Jag älskar dig mamma. Vi ses i Nangijala ♥