I lörsdags så fyllde en av Olles bröder år, och självklart var det fest. Det var väl egentligen meningen att det skulle vara förfest hemma hos honom och Anna och att vi skulle dra vidare till krogen sen, men tiden sprang iväg och helt plötsligt var klockan 2 och vi var tvugna att traska iväg till taxin. Ett ganska bra tecken på att man hade det trevligt? :)
Det blev ungefär en miljarrrd bilder på Anna i badrummet när hon garvar, och ungefär lika många bilder från taxifärden hem. Taxichaffisen körde så jäkla långsamt och höll dessutom på att köra på ett rådjur. Hjälp! Dessutom gick vi av vid ett tidigare stopp för att spara en slant (Alltså, hur puckade är vi inte? Hur mycket kan vi ha sparat? 20 spänn?) och fick gå en bit, och så fyllekäket hemma på det..var nog i säng vid 4-5, haha. Härlig kväll!

 

Torsten (yep, Lillkissen har äntligen fått ett namn) har blivit helt betuttad i Kosmos; han vill konstant sova, äta och busa tillsammans med honom och följer honom nästan överallt. När han inte vet vart Kosmos är så jamar han ynkligt efter honom, haha! Och Kosmos verkar inte speciellt missnöjd, bara det att han inte riktigt förstår det där med att ligga och gosa och sova tillsammans, utan vill gärna busa och bita Torsten i svansen. Men för det mesta ligger de tillsammans och kurrar ikapp :) Hur skönt som helst att de funkar så bra ihop!

 

I julklapp så önskade jag mig en kattunge, dels för att Kosmos ska kunna ha någon att busa med och slippa vara själv, och dels för att det är så otroligt mysigt och roligt med en till liten bebis :) Men eftersom jag inte fick någon kattunge i julklapp så åkte vi till en av mina farbröder igår och kollade på deras tre supersöta små kissebebisar. Och jag fick med mig en av dem hem :) En pytteliten svartvit sötnos som jag inte har bestämt något namn på än. Han låg bredvid mig i sängen och kurrade hela natten, så mysigt! Gammelkatten Sotis var dock inte lika förtjust i honom, haha. Stackars lillkissen blev livrädd för honom när han fräste och morrade åt honom, och nu går surgubben mest omkring och är missnöjd med tillvaron. Tur att Kosmos verkar vara störtförtjust i honom, just nu håller de två på och busar för fullt. Så det ska nog gå bra :)

 

En av alla fina julklappar jag fick var Promarker-pennor. Hur kul som helst att lära sig måla med färg istället för att bara teckna med blyerts. Sen har jag inte målat med tusch sen typ lågstadiet så nu i början ser det väl inte sådär jättebra ut, haha. Men med lite övning så :)

Självklart blev årets julfirande väldigt konstigt, första julen utan mamma liksom. Men vi hade det ändå väldigt mysigt hemma hos en av mina morbröder med massa god julmat, julklappar, Karl-Bertil Jonsson osv.

 

God Jul till er, och Happy Birthday till my man Lemmy Kilmister som fyller 68 idag.

 

I fredags så hade en kompis till grabbarna releasefest, så vi förfestade lite hemma hos Olle och mig innan. Blev inte alls mycket kort tagna, men svinkul hade vi! Hoppas på en lika rolig repris på nyår :)

 

När vi åkte ut i Olles pappas skog för att hitta årets gran så sa jag att jag ville ha en tjock, tät och jämn gran som inte var för stor. Självklart inte det vi i slutändan kom hem med sen, men tycker att den är ganska fin ändå. Och Kosmos älskar den; han tuggar på den, dricker upp vattnet i julgransfoten, försöker bröta ner alla julgranskulor och tuggar på julklapparna som ligger under. Förra året så var det Kosmos som välte granen så vi fick slänga ut den för tidigt, så jag hoppas att han ger fan i den i år, haha :)

 

Ikväll när jag färgade håret åt karlsloken så lyssnade vi på Avantasia under tiden, och fan vad jag saknar Sweden Rock när jag hör dem! Deras spelning på SRF var enligt mig en av de bästa under hela årets festival. Sen när världens största mysgubbe Bob Catley står och viftar med sina händer och avslutar varje fras med "yeah" i The Stori Ain't Over (dock inte så mycket i klippet från Wacken, typiskt!) kan man ju inte annat än att älska honom! Dock verkar jag vara ganska ensam om att tycka att Tobias Sammet inte har en svinbra sångröst..

Två enligt många uttjatade låtar. Enligt mig är de fantastiska! Lyssna och njuuuut.

 

Nicko McBrain (trummis i Iron Maiden för den som inte visste) försöker sjunga, HAHAHA!. Till och med jag framställs ju som en sångfågel om man jämför med honom. :)

 

Jag kände att jag ville förnya och fräscha det lite här, så förutom ett snabbt tandläkarbesök så har jag pillat med HTML-koder heeela dagen idag. Och eftersom jag inte är speciellt duktig på det så tar det ju sin lilla tid också.. Ont i nacken? Yep. Men tycker att det är mycket finare än innan, även om skillnaden inte är brutal.

Jag har ändrar bredden på inläggen, så de gamla bilderna kommer se lite knepiga ut. Men jag orkar verkligen inte ändra det.

 

Före:

Pappas julklapp från sitt jobb var några ostar, bland annat från Falbygdens Ost. Men eftersom han inte är överförtjust i ost så fick jag en ostbricka helt för mig själv ikväll. Gooooottth! Kosmos var ju lite lagom intresserad, hehe.

Olle och jag var ute och traskade tidigare idag. Så jäkla grå dag med kall blåst och duggregn. Men ut kom vi!

Idag var Olle och jag och kollade på efterlängtade The Desolation of Smaug. Vi fixade platser med extra benutrymme och fick våran egna lilla minisoffa att sitta tillsammans i, hehe. Mys! Och filmen var jäättebra! Hade väl i och för sig inte väntat mig något annat.

 

Igår kväll kollade syster, Richard, Olle och jag på film, Friday the 13th dagen till ära. När det var typ 30 minuter kvar av filmen så slutade den funka, haha. Syster och Richard gick och la sig, och Olle och jag kollade på Insidious 2. Fyyyy vad läskig! Aldrig att jag kommer kolla på den någon mer gång. Jag och skräckfilmer går verkligen inte ihop..

 

Var som sagt och hälsade på i stallet idag. Jag hade mest tänkt att bara, jaa. Hälsa på helt enkelt. Hälsa på hästarna och alla människor. Det är ju trots allt som mitt andra hem där. Men när Madde frågade om jag ville rida Prins så fanns det såklart inget annat svar än "JAAAA, det vill jag!", hehe. Han har antagligen verkat ganska förvirrad över att det är andra personer än jag som rider honom just nu, och när jag gick ut i hagen och hälsade när jag skulle ta in honom så stod han en bra stund och sniffade på mig, som om han tänkte "Är DU tillbaka? Det var längesen!". Blev såklart en massa gosande och mysande när jag gjorde iordning honom. Plutten!

Medans de andra red ut en sväng så kände jag lite på honom i alla gångarter i paddocken. Han frustade nöjt väldigt många gånger och kändes pigg och glad. Och ridmässigt kändes han hur fin som helst, så de tjejerna som hjälper mig med att hålla igång honom nu gör ett jättebra jobb! Är inte ett dugg orolig över att han är i bra händer medans jag är borta.
Hästarna är verkligen medicin för själen. Prins såg antagligen väldigt nöjd ut efter att jag hade ridit, och jag kände mig minst lika nöjd!

 

Det har varit tyst här i ganska exakt en månad nu, och jag tänkte att jag skulle skriva varför. Har tvekat på att göra ett sånt här inlägg för det känns så otroligt privat, men samtidigt är en sån här sak inte någon hemlighet. Så jag skriver helt enkelt bara vad som har hänt.

Söndagen den 17 november, alltså för lite mer än 3 veckor sedan, så fick min mamma en väldigt kraftig hjärnblödning. Hjärnblödningen var såpass stor att det inte fanns någonting att göra för att rädda hennes liv. Så samma natt, den 18 november klockan 02:41, dödsförklarades hon.
Begravningen var förra fredagen. Otroligt sorgligt och tugnt, men samtidigt väldigt fint och så mycket mamma med de låtarna och blommorna vi valt.

Att förklara hur det känns att förlora sin mamma går inte. Tomrummet efter henne är så otroligt stort och livet har verkligen vänts upp-och-ner. Pappa fyllde år igår, mamma fyller år på måndag, och julen närmar sig med stormsteg. Jobbig månad med andra ord.

Förutom en snabbvisit här hemma för att besöka vårdcentralen så har jag bara varit i Falköping med min pappa och syster. Åkte hem igen igår kväll och ska åka till stallet och hälsa på idag. Har inte träffat allihopa där, hästarna, och framförallt Prins på snart en månad. Känns jättekonstigt då hästarna är en så viktig del i mitt liv.
Ska även passa på att träffa Emma, äta julbord på jobbet, hälsa på min arbetsledare och lite så. Sedan brummar jag tillbaka till Falköping igen.
Jag ska försöka fortsätta uppdatera här som vanligt. För trots att man går igenom en stor sorg så måste ändå vardagen komma igång och flyta på som vanligt. Och jag ser ingen anledning till att sluta skriva och lägga upp bilder här.

Jag älskar dig mamma. Vi ses i Nangijala ♥