Läsvärt!

För snart två månader sedan så kopierade jag ett inlägg rakt av från en av mina favorithästbloggar baraelvira.se som handlade om Sverigedemokraterna. Ni kan läsa det inlägget på hennes blogg HÄR.
Nu har Elvira publicerat ännu ett välskrivet och tänkvärt inlägg som jag tycker fler ska läsa, så ännu en gång kopierar jag rakt av. Originalinlägget kan ni läsa HÄR!
 
 
"Blunda för problemen
 
Det här med att blunda för problem känner jag ofta är en ganska vanlig teknik hos hästmänniskor, säkert även hos mig själv från och till. Vi vet alla att hästmänniskor är ett alldeles särskilt släkte, med en önskan om att alltid ha rätt. Av någon anledning är det liksom så som vi fungerar. Fråga mig inte varför, men vi alla (hästmänniskor, alltså) är en del av denna märkliga hantering av normer, diskussioner och i vissa fall konflikter.

Att hamna i diskussion om hästar, med en hästmänniska, kan vara riktigt svårt. Oftast kommer man ingen vart, eftersom båda parter är lika envisa åt sitt eget håll. Ingenting annat än vad man själv gör är rätt, för att dra alla över en kam. Vad jag däremot aldrig tidigare gjort är att svepas in i en diskussion, made by hästmänniskor, om köttindustrin. Detta hände dock igår och låt oss säga som så: jag stannade inte länge, eftersom jag var såhär: <---> nära på att slita av mig håret av frustration. Vad är det egentligen med hästmänniskor och diskussioner!?!
 
Det hela började med att en tjej sa att hon sedan ett tag tillbaka varit vegan. På senare tid hade hon börjat fundera på vad vi gjorde mot hästarna, hon kände att det började bli dags att ta avstånd även från det - inte bara missbruket av djuren som hamnar på tallriken. Själv tycker jag att det låter rimligt och jag förstår hur hon tänker. Hade hon däremot valt att vara vegan och fortsatt med hästarna som tidigare, då hade jag varit okej med det också, även om jag kanske inte hade kunnat identifiera mig lika väl med tankesättet. Det är helt och hållet hennes val tycker jag, helt enkelt. Tjejen delade med sig av sina reflektioner, utan att på något sätt lägga in pikar eller dra på med en provocerande ton.
 
En stund senare var det kaos i kommentarsfältet. Vad som förvånade mig mest var all kritik hon fick, från (häst)människor som tyckte hon borde äta kött (för det är ju deras val att göra åt henne... Eller..?). Deras upprörda känslor verkade bubbla upp på nolltid och kommentarer i stil med "slaktdjuren har det jättebra! Ska vi släppa alla djuren lösa eller??" (skräll, har aldrig hört det uttrycket förr) publicerades ihärdigt. Här någonstans kände jag: "vänta... va?".
 
Jag la in en vänlig kommentar, eftersom jag verkligen inte höll med de köttförespråkarna som påstod att alla djur har det bra. De bönder som behandlar sina djur med omsorg ska naturligtvis respekteras, men det var som att diskussionen inte riktigt handlade om dem. Köttförespråkarna verkade snarare försvara de levnadsförhållanden som verkligen förtjänar kritik, åtminstone i mina ögon. Där grisarna står inne i trånga, trånga boxar hela livet och där de lever ett liv utan ett uns av solljus. Där de är så stressade att de biter av varandras svansar och där de inte har någon halm att böka i - trots att det är lag på det. I min värld är det fullkomligt omoraliskt att behandla levande varelser på det viset, därför blev jag så förvånad när folk faktiskt försvarade det så pass. Anledningen till varför jag kommenterade var för att en kvinna hade sagt ungefär "gå inte på alla vinklade bilder med dålig grishållning, så ser det inte ut!!!". Svar: jo. Det gör ju det, i väldigt många fall. Jag har själv sett det med egna ögon, även om jag kanske helst hade sluppit det. Vilket jag även sa till henne, på samma gång som jag bifogade denna bilden:
 
 
Fotot ovan tog jag när jag gjorde ett reportage om svensk grishållning. Jag ringde runt till många grisbönder i hopp om att få fotografera i deras stallar, men ingen ville få sin djurhållning dokumenterad på bild. Den gård som lät mig komma och plåta var ett naturbruksgymnasium. Att de är stolta över hur de behandlar grisarna är naturligtvis en förutsättning, eftersom det är den kunskapen som lärs vidare till kommande generationer. Trots det möttes jag av total misär. Det första jag såg när jag kom in i stallet var en stor whiteboard med texten "OBS! Ingen halm till grisarna!". När jag vandrade vidare in möttes jag av grisar som skrek, bråkade och gnagde frenetiskt på gallren. Det är den sortens grishållning som anses som bra, något som vi svenskar "bör" vara stolta över att representera. Om det där är bra, då vill jag helst inte ens veta vad som är dåligt.
 
Trots att jag var på plats med min kamera och trots att jag själv sett det med egna ögon gick poängen inte fram hos kvinnan jag försökte diskutera med. Hennes svar löd följande: "för mig ser bilden ut som om grisar rymt (vilket händer) och hamnat i fel box och kommit i slagsmål." i ett annat sa hon "du hade kunnat få en minst lika otäck bild på min tacka när hon hade ögoninflammation, med rätt vinkel på bilden skulle du kunna få en relativt otäck bild på henne idag också eftersom hon är blind på det ögat = ögat är blåvitt".

Jag har nästan, men bara nästan, slutat förvånas över denna typen av ignorans. Nu pekar jag ingenting personligt mot kvinnan jag kort argumenterade med, jag menar generellt. Precis samma typ av argument användes mot exempelvis Falsterbobilderna. Även om jag var på plats och såg hästarnas gapande munnar och ryckande svansar så viftar folk bort det. Jag blir lite smått galen på det hela. HUR ska vi få förändring om vi inte vågar SE problemen? Eller är det rent utav så att människan är för lat i sin natur, att vi värdesätter slentrian och andra individers misär högre än vårt eget engagemang? Jag blir så vansinnigt trött på att vi är så fruktansvärt duktiga på att blunda för det vi har precis framför näsan.

För vet ni vad? Även om kvinnan ville sätta sin egen historia på grisbilden; att grisen "hade rymt till en annan box och hamnat i slagsmål", så var det inte verkligheten. Likt att Falsterbobilderna var långt ifrån de "ögonblickbilder" som många försökte få det till. Det handlade över huvud taget inte om några grisrymlingar på bilden ovan, det var enbart en ursäkt för att slippa se uppförsbacken som vi har framför oss. Grisarna var blodiga, trasiga och väldigt, väldigt ledsna. Att vända bort blicken och försöka övertala sig själv att djurhållningen är bra kommer inte ge resultat. Djuren kommer inte bli lyckligare av att vi intalar oss det, för att rättfärdiga vår överflödiga köttkonsumtion. Det finns ingen ursäkt för den typen av ignorans, vi måste börja bry oss. Oavsett om det gäller grisar, getter, kor eller hästar. Öppna ögonen, det är dags att börja se."
 
 
 
 
 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Trackback