Förra veckan fick Raudur somna in.
Pga sjukdom så lånade Raudurs ägare ut honom till ett islandshästställe i Marks kommun, Västra Götaland med ridskole- och turverksamhet där han blev vanvårdad och förstörd. Raudurs ägare fick sedan hjälp av ett annat stall med att försöka rädda honom, men efter 10 månaders kostsam och kärleksfull rehabilitering fick man ge upp.
Raudur är nu fri från smärta och galopperar på de evigt gröna ängarna i Trapalanda.

Självklart håller inte hästarna för det här, så de byts ut ofta och säljs till familjer som inte vet så mycket om varken hästar eller islandshästar och får sagt till sig att "hästen töltar inte så bra, men det är något som går att jobba med.", vilket ofta är rent jävla skitsnack eftersom hästen är förstörd och sönderriden. 

Tycker du att detta är lika förjävligt som jag tycker?
- Om du är ridvan, boka aldrig turridning på ett ställe där de tar ut nybörjare. Ofta säger de att "vi önskar att ni har lite riderfarenhet", men tar ut folk även om de inte kan rida för fem öre. Genom att rida där så stödjer du deras verksamhet, och också att de behandlar hästarna så illa som de gör. Boka istället där de endast tar ut ridvana på turridning.
- Om du inte är ridvan, boka ingen turridning! Du utsätter inte bara dig själv och de andra i gänget för en väldigt stor fara, utan det är också väldigt skadligt mot hästarna. Vill du rida? Boka en ridlektion eller börja på ridskola istället! Sen, när du har tillräckligt mycket ridvana, så kan du bege dig ut i skogen och njuta från hästryggen, utan att behöva bidra till djurplågeri.
- Har någon du känner som inte är ridvan bokat turridning? Våga säga ifrån och berätta vad hen utsätter sig själv och hästarna för!