Åh, jag vet inte vart jag ska börja! Känner mig fortfarande helt euforisk. Haft en fantastisk helg! Wall of text. Here we go.

Gick upp halv 5 igår morse efter en natt med skitdålig sömn. Hade en svettig bilresa ner till Bromölla där jag hämtade upp karlsloken, och hade en ännu svettigare bilresa upp till Solna. Sveriges härligaste rövsvett. Mysigt.

Första reaktionen när man kom in på Friends Arena var "wow!", för jävlar vad stort det var! Helt sinnes. Och jag är så himla tacksam över att de hade taket stängt, hade blivit som en kokande gryta där inne annars.
Nästan direkt så ställde vi oss i kön för att få ett armand till första fållan, så vi helt fritt kunde gå därifrån och dricka bärs och sen kunna ställa oss där framme igen. Hittade sen de 5 polarna, träffade finaste Enita en snabbis, och väntade på det första förbandet Voodoo Six skulle börja spela. Men det visade sig att det sög, så vi gick och drack bärs istället. Och eftersom Sabaton (som var förband nummer 2) också är ett jävla skitband så blev det öldrickande lagom tills Maiden började. Väldigt praktiskt med ett armband så det bara var att gå och ställa sig hyftat långt fram och vänta på att Doctor Doctor skulle börja spelas.

Och nu till allt det roliga! När Maiden gick på så flög jag omkring som en jävla vante bland allt folk. Redan under första eller andra låten så ryckte någon ut min töjning i vänstra örat så tunneln flög åt helvete (AJ SOM FAN!). Både Agnes och jag blev hela tiden pressade längre fram mot scenen. Håret klämdes hela tiden fast mellan allt folk. Andras hår fastnade i mina armband. Min mobil (som jag lagt i BHn, gammalt beprövat knep) höll hela tiden på att åka ut, PLUS att tuttarna hela tiden höll på att hoppa fram ur BHn, så fick hålla fast allting haha! Och hela tiden hade jag svinkul och sjöng (läs: gapade) med i alla låtar för full hals. Utan att jag visste ordet av det så stod jag längst fram vid staketet och kände mig som en liten platt och inklämd ansjovis tillsammans med Fredrik. Åh vilken lycka! Sjöng med, headbangade, blev genomblöt av allt vatten som de sprutade på folk, samtalade lite med Mr Steve Harris och hade det så jävla bra! Lilla jag, längst fram på Iron Maiden i stooora Friends Arena. Vem fan hade kunnat tro det? Haha, inte jag i alla fall!

Och vill ni veta något sjukt? Efter konserten (som för övrigt gick sjuuukt fort, kändes som att det var över på 20 minuter) så gick jag och Olle omkring och letade efter min tunnel till örat. Självklart är det omöjligt att hitta den, ungefär som att hitta en nål i en höstack. Efter ett tag gav vi upp, men så sa jag att "Snälla, kan vi inte kolla en sista gång?". Så vi tog en runda till framför scenen. AND GUESS WHAT! Jag hittade deeen! :D LYCKAN! Helt skrovlig och antagligen fullbroppad med baskilusker, men jag hittade den! Fantastiskt!

Efter en halväcklig burgare (Vad är det förresten med stockholmare och senap på hamburgare?! Sjukt äckligt!) så övernattade Olle och jag i bilen, vilket gick förvånandsvärt bra! Vi vaknade ganska tidigt och började åka hem. Asgött att komma hem på förmiddagen och ha lite av helgen kvar till slappande på sofflocket. När vi parkerade hemma så hade jag kört cirkus 130 mil sen jag lämnade igår morse. Om jag har en platt röv nu? Ja!

Och ja..bilderna. De blev skitdåliga! Ser ut som att de är tagna med en mobil som var en av de första att ha kamera. Vet inte om det var att linsen fick för mycket tutt-svett, vatten eller att iPhone 5 helt enkelt är kass att ta kort med på konserter. Kanske lite av alla 3. HAH!

Mimmi klockan 6 på morgonen. Har man ingen Maiden-tröja så får man ta det näst bästa ;) Btw, fingret?! HAHA!